Jag skriver mina inlägg lite hur som helst, vad som faller mig på! Förut fanns det alltid en större mening med det jag skrev!
Just nu ligger jag i sängen, med lugnande intaget för en stund sen och insomningen tog jag nyss! Den borde verka strax!
Det som slog mig i väntan här, är vad fort känslorna ändras! Jag saknar hela tiden han med en egen stjärna, men vid sånna här tillfällen suger det ännu mer i kroppen av saknad!
Hur kan man egentligen sakna nån som lovade att stanna för evigt, finnas där, tillsammans? Han om nån borde vara här när han var den som mest såg hur jag mådde.
Jag såg hur bra han mådde! Eller inte' Kan nån bara slå in i den där skallen som jag älskar, att släppa fasaden, bryta ihop och fixa ihop livet ihen! Tror det var det som var meningen!
Jag är vilse ......men hoppet är inte över! En fras, är allt som behövs för att jag ska kunna släppa till 100%..... Han fick den chansen, men gjorde det inte!

Nu blir det svammel o felstavningar, så pillren gör sitt o jag säger godnatt o hoppas världen är snäll imorrn!