Ordkräkas!!!! Tacka fan för bloggen! När jag är ledsen eller något inte står rätt till, så "låser jag in mig". Jag vill vara ifred!
Hos mitt ex (som han numer heter idag) så finns det ingenstans att ta vägen när man vill vara ifred. Han bor i en liten stuga o när jag då försökte vara ifred, speciellt när man inte är frisk (skit hur många gånger som helst i en separett så ska ni få se) så gnällde den ena o gapade den andra! Allt hörde man! Hade kunnat lagt mig bakom byrån så ingen såg mig, men då hade jag hört gnäll iaf. Jag behöver space!!!
För det första så har jag inte varit sambo sen "Gud vet när".....o för det andra har jag inte varit med om att exet (som hon tydligen var fick jag veta för 2 veckor sen) vill ha 3-kant med mig. När de dessutom ses, så hånglar de bakom min rygg (sett med egna ögon)! Nääää.... Är det konstigt att jag inte tror på kärleken?