Efter att ha sovit 14 timmar, om oroligt, men hallå!!! 14 timmar? Jag har iaf bestämt mig för att kontakta koordinatorn på öppenpsyk så jag får komma till någon som vet och förstår att med bara medicinering kommer jag ingenstans. Jag har inte ens ångestdämpande längre, vilket jag behöver för att inte stänga in mig igen!
Jag är som jag är och klistrar på mig ett leende! Inombords gråter jag!
Min älskade mamma tvingade med mig på innebandy och bio med Hannah idag! Så några timmar får jag annat att tänka på!
Fy för att vara jag!!!!