Igår kväll när hela familjen klev ur bilen vid ICA, så kom det fram en helt okänd människa till mig och frågade hur det gick med pojken! "WOW!" tänkte jag, folk bryr sig!!
Sen på kvällen var jag o sambon (sonen i tryggt förvar hos mormor) på en tillställning i Österby då en "bekant" (våra barn är födda på samma dag) gjorde samma sak....... Jag kan tänka mig att det blev en aning traumatiskt även för dem. Jag tror de också fick se allt blod som pumpade ur min lille son. Men det såg definitivt värre ut än vad det var! Det finns inte en tillstymmelse till "sjuk" på honom. Han är precis som vanligt!
Men det är inte jag! Jag hör mig själv hela tiden tjata på stackar´n att han inte ska göra det och han ska inte klättra bla bla.
Jag har blivit lite av en Hönsmamma!