Jag har precis förlorat nåt som jag trodde var menat att vara, min honey! Jag vet att jag måste släppa honom, men jag kan inte styra över mina känslor! Jag önskar att alla känslor gjorde en tvärvändning och förvandlades till hat, men det vet jag aldrig kommer hända..... Med tiden svalnar de..... Med tiden kan jag hantera faktum att han inte är min!

Jag måste också släppa massa annat! Jag måste ta tag i lägenheten, tömma den och städa! Just den lägenheten gör mig inget, där finns det dåliga minnen. Minnen som jag vill glömma! Det är jobbigt att bara kliva in där och se spåren efter den hemska kvällen då jag hamnade på sjukhus..... Spåren av medicinskt kol på soffan.... Jag har inte ens orkat tvätta av den! Men nu måste jag ta tag i allt!!

Jag måste släppa allt gammalt och gå vidare, leta reda på den där glada spralliga tjejen som de flesta minns mig! Jag är ju här, men tar bara lite tid för mig att slå ner den där förbannade muren! Den där svarta muren som står i vägen!