Tänk vad ett lyckopiller kan göra med en, då menar jag inte mina antidepp..... Jag menar en människa som kan få en att skratta! Villkorslöst! Vilken härlig känsla! En känsla jag saknat!
Oron i kroppen börjar släppa... Kan det ha att göra med min insikt tro?

Jag är strax klar med lägenheten! I tid!!

De ringde från psyk o berättade att jag fått tillbaka mina "sova-piller" nozinan och även fått lergigan mot min ångest! Det ordnar sig!!! Jag ser ljuset i tunneln! Jag kan starta ett nytt äventyr nu.....

Tankarna snurrar hejdlöst! Varför i helvete kan man inte vara ärlig!
Är det så svårt att säga: "Lee, jag vill inte ha dig", eller: "Lee, jag fixar inte att du mår dåligt och kan inte stötta dig", eller: "Jag vill bara ligga med dig"! Vad som helst!
Inte: "Du är en 11-poängare så kom hit o prata om du tycker det är värt det"! Jag ville prata, men jag åkte inte dit! Gick det? Nä..... När man bara duger ibland, så gör man!
Jag kallade mig själv för "Gummibollen".... Fram o tillbaka! Hoppades! Hoppades få stöd, hoppades få kärlek, hoppades få trygghet!
Nu undrar jag varför?? Var det bilen? Var det sex? Var det för att jag städade? Var det för att jag handlade mat? Vad fan handlade det om??? Kärlek? Ja, från min sida!
Frågor jag aldrig kommer få svar på..... Men tror ändå inte jag vill veta....för jag tror jag vet.....

Tänk att något så fint kan vända och bli något så fult.....
Jag kan säga saker jag inte menar, jag kan också be om ursäkt för det! Men jag ljuger inte!
Att någon lägger ner så mycket energi på att få mig att se skyldig ut, istället för att erkänna sina egna problem, tänker jag inte ta! Jag vet att jag har problem och jag erkänner det, men jag gör något åt det i alla fall!
Det bästa av allt! Jag har insett att vissa människor inte har i mitt liv att göra! Jag har kämpat helt i onödan....

I den här lilla hålan jag befinner mig i så blir det alltid en höna av en fjäder!
Det jag kommer skriva nu kommer också bli det! Rykten i ett nötskal!!

Hampus har flyttat till sin pappa och kommer vara hos mig varannan helg!
Han blir påverkad av hur jag mår!
Detta togs upp för länge sen, men jag har blundat! Han kommer må mycket bättre av det här och jag kan fokusera på mig själv och då också styra upp livet som har totalkraschat!
Det här är ett gemensamt beslut av oss föräldrar! Han är inte "tagen" från mig och inga myndigheter är inblandade!
Det är vad som är bäst för oss båda, framförallt Hampus!

Mitt hjärta värker! Men det kommer bli bra! Jag är glad att jag insåg det bästa för oss alla......

Jag känner mig mager.....o fortfarande tom!
Jag vet att jag måste gråta, men jag kan inte!
Nu tror jag att om jag inte får hjälp så kommer jag lägga det här i bagaget o kommer släppa ut det på min nästa! Det är ju så jag har gjort! Tror jag själv!
Men jag har skrattat idag!!!!!

Efter att ha sovit 14 timmar, om oroligt, men hallå!!! 14 timmar? Jag har iaf bestämt mig för att kontakta koordinatorn på öppenpsyk så jag får komma till någon som vet och förstår att med bara medicinering kommer jag ingenstans. Jag har inte ens ångestdämpande längre, vilket jag behöver för att inte stänga in mig igen!
Jag är som jag är och klistrar på mig ett leende! Inombords gråter jag!
Min älskade mamma tvingade med mig på innebandy och bio med Hannah idag! Så några timmar får jag annat att tänka på!
Fy för att vara jag!!!!

Vet inte riktigt vad jag ska säga..... Jag är bara ett skal.... Helt tom! När jag ser mig själv i spegeln ser jag bara en tjej.....en fin tjej! Vem kastar bort henne? Han kan ju för fan inte vara klok!!!

Min sons pappa vill att Hampus ska vara hos mig varannan helg! Finns det någon anledning? Inte längre....
Soc, skolan, kvinnofridsmottagningen.....
Han mår inte bra hos mig!!!! Ok.... Han sa för ett tag sen att han var rädd att pappa skulle dö.... JAG har inte berättat vad jag gjort.... Så antingen har nån gjort det eller så är "han i den åldern"? Att jag är annorlunda, gör inte min son det!!!! Så det så!!!!!

.....stavfelen....
Ledsen, arg i kombo med terapiskriv så svänger fingrarna på iphonen!

När jag gick utanför DEN dörren.....så frågade jag:
Är du säker?
"Jag kommer aldrig tillbaka" sa jag!
Jag gick, när hans svar blev :Inte som det är just nu".....
Har man träffats i 5 månader o inte gjort något saken åt problemen, så kommet jag för alltid ha ett frågetecken i mitt hjärta!

Jag tar som vanligt på mig skulden! När nåt är fel "Skyll på Lee"...... Ja för fan! Allt är mitt fel! Jag råkade krascha ett glas i packningen (hemmet som jag skyller på någon annan att jag inte har) men vad gör det? Just det glaset går att ersätta! Just det glaset.......för DET har inga känslor!!!
JAG min jävla kärring (läs alla svordomar som finns om en kvinna) har glömt mina vänner!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Mina fina vänner, som den där jäveln......vad ska man säga? Har tagit tankarna från för man litar inte på honom? Vad vet jag? Fucked up???? Oooo yes!

Ordkräkas!!!! Tacka fan för bloggen! När jag är ledsen eller något inte står rätt till, så "låser jag in mig". Jag vill vara ifred!
Hos mitt ex (som han numer heter idag) så finns det ingenstans att ta vägen när man vill vara ifred. Han bor i en liten stuga o när jag då försökte vara ifred, speciellt när man inte är frisk (skit hur många gånger som helst i en separett så ska ni få se) så gnällde den ena o gapade den andra! Allt hörde man! Hade kunnat lagt mig bakom byrån så ingen såg mig, men då hade jag hört gnäll iaf. Jag behöver space!!!
För det första så har jag inte varit sambo sen "Gud vet när".....o för det andra har jag inte varit med om att exet (som hon tydligen var fick jag veta för 2 veckor sen) vill ha 3-kant med mig. När de dessutom ses, så hånglar de bakom min rygg (sett med egna ögon)! Nääää.... Är det konstigt att jag inte tror på kärleken?

Jag är tom!! Totalt jävla tom! Jag vet inte om jag ska gråta, vara arg eller vara lättad!
Nu står jag här...... För att jag inte tolererar vissa saker i ett förhållande, då menar jag saker som involverar en annan människa!
Även andra allvarliga saker, som kan äventyra livet i frihet! Gissa vem som är det svarta fåret? Jo, jag!
Jag är inte felfri, långt därifrån! Men har jag verkligen förtjänat det här?
Nu är jag ledsen, så skriver mer sen.....

Har lagt bloggen på is ett tag..... Det finns agg och saker jag inte velat skriva om. Saker som har tagit över och inte tillåtit andra känslor.
Men nu känner jag att orsaken till det inte är värt att ens ägna en tanke!
Trots allt har jag lyckats ta mig genom den tuffa perioden när man "dimpar" vid insättandet av antidepp. Jag har så otroliga människor i min närhet som orkar med mitt humör, min osäkerhet.
Nu ser jag bara framåt och längtar till framtiden då alla pusselbitar sitter på plats!
Å vilket pussel!!!!! Efter det här så ska det mycket till innan någon/något lyckas ha isär det!