Full fart!
Idag var hela familjen uppe före 8!! Med en sambo som gärna sover till 11, så var det otroligt skönt!
Med våra projekt, fixa garderoben till Hampus rum o fixa skrubben till garderob, så behövs det! Just nu ligger allt som legat i garderoben i hallen! Vilket går mig på nerverna :/
Nu har jag i alla fall kommit så långt i Hampus rum att jag ska slipa spackel en sista gång, sen blir det måla!
Det är som att vänta på tåget som inte kommer! Jag vill få klart nu!!!
Familjen betyder allt
Ibland förstår jag inte hur andra tänker! Idag, efter nästan 3 veckor, ska jag hämta min finaste son! Ja, han är min! Min o Robbans! Han har även turen att ha 2 extra-föräldrar! Chrille är faktiskt som en pappa, en underbar sådan! En sån som Hampus ser upp till!
När han är här är vi en familj, så som det ska vara när det är barn inblandade!
Att det finns folk som inte förstår det, är inte mitt problem, men va fan! Här skiljer vi inte på "mitt" o "ditt"! Det är vårt! Sånt som ingår när man har ett barn från tidigare förhållande! Punkt!!
Som man bäddar.....
Det var ju inte mitt smartaste drag att sluta med mina mediciner! Det sa bara "pang"!!!! Men tack vare min älskade mamma har jag haft kontakt med ssk på Hätö, så nu kör jag igen!
Dock fick jag börja om från början med upptrappning! 1 tablett på kvällen i 3 dagar, sen 1 morgon o kväll! Jag ska ligga på minst 5 tabletter OM DAGEN, så ni kan ju tänka er!
Nu ska det bli ordning på torpet!
Rebound
Jag är lite osäker på om jag ska blogga igen! Men det har blivit min "dumpa-saker-som-jag-tycker-är-jobbigt-plats", eller så skriver jag när humöret är nere!
Så vi kör väl då! För huvudet sprängs!!!
Till att börja med så har jag flyttat till Färila! Jag fann kärleken o har knappt lämnat honom sen vi träffades! Det var i augusti förra året!
Jag har "bott" hos honom sedan dess, men inte ändrat adressen förrän nu.
Jag har väldigt svårt att prata om känslor, det vet han o ni som följt mig!
Inom parantec, det här är en lång historia, så jag delar upp den!
Så, efter många om o men (i mitt huvud) så flyttade jag hit på riktigt! Jag har alltså släppt min trygghet (enligt mig) där hemma! Min familj, mina vänner, min psykiatriker (han som fick mig på fötterna med hjälp av mamma).
Nu känns det som att jag måste börja om!
För ett tag sedan tyckte jag att jag mådde så bra, så jag slutade ta min medicin! Sen VILL jag inte ta medicin! Nu ångrar jag det beslutet! Jag ser mig fortfarande som en stark person, vilket jag vet fler som tror att jag är det! Men jag ÄR inte det!
Mitt i allt snurr i huvudet ska jag försöka få hemmet i ordning! Jag är inte någon super-kvinna, men jag vill ha ordning! Nu rustar jag Hampus rum! Helst vill jag ha det klart till fredag!
Men jag är ju en drömmare!
