Men jag har semester :) Alldeles för mycket dessutom!!
Sonen är med mormor i Norrland så det är himla lugnt här hemma! Alla säger "Passa på att njuta" och jag vet att jag borde! 5-års trotsen är inte att leka med! Men jag kan inte!! Jag längtar efter honom så det gör ont i själen! Jag tror att det har att göra med mitt kontrollbehov..... Jag har kommit på mig själv när jag har dem konstigaste tankarna som t.ex "tänk om dem är med om en trafikolycka på hemvägen......å hans mamma inte är där o tar hand om honom....etc......" Hmm..... jag kanske skulle behöva släppa en aning.
Är det detta som kallas separationsångest?

Nä, nu går jag isäng och funderar på mina problem!!